jag är glad att jag stängde av

Prata så föds det så finns det så dör det. Sötaste fötterna går på gatan och lämnar sockerspår. Honungsforsen i rännstenen med tvång men också med vilja. Snart trampar vi upp i luften, först jag, sen vi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0