rakt igenom

Vedervärdiga robotar och nedriga människor och jag.
Och mina förväntingar och mina krossade viljor och min ilska och mitt substitut som inte heter duga.
Tack, nu tar jag ändå. (fast det gör jag inte)
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0