jag skrattar när jag ska va tyst

Fittnylle, blir nästan argan. Kanske.
Det är fel och det är sämst. Snurrande skam.
Jag är nog normal ändå, men ändå en enhörning.
Förut var vi fler men de andra konverterade till livet.
Ta mitt blod bara, jag behöver det inte. Helt tvärtom fast ändå samma sak för en sån som jag.
Sist men inte minst.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0