KRANK

Skruvar på sig, dig, mig. In och ut för att nå in igen och igen. HUR MÅNGA HÅL ÖNSKAS DET? Tyvärr jag hörde inte, dessutom är det jag som bestämmer. Det knarrar och knakar och läcker. Inte röra. Den som lider pin vet hur det egentligen är och den gråter för allt den är värd, inte en skvätt.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0