Håll i mig, ankare. Jag vill inte blotta mig igen

Kanske kan du läsa mina tankar ändå.
Så det är så här det är va? Jag har sett bättre.
Imorgon vore perfekt men då skulle jag förstöra den dagen föralltid.
Nu är jag den där igen. Det kliar.
Jag vill inte tänka om har jag ju sagt!
Salivet sprider sig.
Ska jag vara tyst nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0